Ålder är trots allt bara ett par siffror

^{Författare: Carina Holmgren}

Med andra ord har dessa siffror egentligen en uppgift, att visa hur många år jag levt. Inget annat. Trots det hände något när första siffran slog om till en femma. Från att ha varit en individ med vissa specialistkunskaper, erfarenheter och en egen personlighet blev jag en femtioplussare. Genom ett trollslag fick siffrorna egenskaper och jag tillhörde nu en grupp av individer där de flesta antogs vara trötta, tröga, bakåtsträvande, odigitala och oflexibla. Min nyfikenhet, kreativa sida och initiativförmåga hade uppenbarligen nått slutstationen. Det var kanske dags för mig att säga upp prenumerationerna på Adobe CC och på Moderskeppet samt strunta i att nätverka och gå på branschens frukostseminarier. Helt enkelt anpassa mig och sluta inbilla mig att jag som femtioplussare hade något att erbjuda och att jag egentligen bara var en pseudo-digital kommunikatör.

Har jag blivit åldersdiskriminerad? Jag vet inte, men det är möjligt. Om jag hittat ett jobb som jag verkligen har rätt bakgrund och kompetens för, samt infriar arbetsgivarens övriga önskemål och ändå inte blir kallad till intervju är det klart att man undrar. Tar jag sedan min undran vidare till arbetsgivaren och får till svar att jag tyvärr har en profil som de redan har ett par stycken av och att de söker något annat, är det klart att man undrar ännu mer. Vad var det jag missade i annonsen? Det är ingen avancerad gissning att med mitt nuvarande CV hade jag varit mer het om jag varit i trettioårsåldern. Samtidigt som mitt CV knappast hade varit så långt och intressant om jag varit mindre årsrik.

På LinkedIn är det en del brus kring ålderism i mitt flöde. Här läser jag om personer som berättar om tillfällen där åldersdiskrimineringen visat sitt fula tryne och om hur de snart ger upp. Det finns dock ett par eldsjälar som jobbar för frågan och lyfter den uppåt, som superkommunikatören John Mellkvist. Och kanske är det som många säger att det börjar ske en liten attitydförändring när de gäller ålderstänkandet. Låt oss hoppas det. Och låt oss också hoppas att vi seniorer inom marknad och kommunikation då blir anställda för den kompetens vi besitter och de erfarenheter vi samlat på oss, och inte av någon annan anledning som skulle kunna uppfattas som en god gärning.

Jag vet att Hammer & Hanborg framgångsrikt tar dialogen med de kunder som vill prata ålder på kandidaten samtidigt som de jobbar mycket med mångfald och inkludering. Och för mig som frilanskonsult betyder det mycket. Dels vet jag att Hammer & Hanborg jobbar med den viktiga frågan, dels känner jag mig trygg i att i alla fall de har sett 25-åringen i mig.