Engagerad ”change agent” som är nyfiken på den nya ”gig-ekonomin”!

Frukostmöte på Hyper Island! Efteråt inser jag att det överträffade mina höga förväntningar. Kände mig så peppad av både exempel och diskussioner som framhöll nyttan och stigande behov av ”change agents”. Det var ju så en affärsbekant beskrev mig för några år sedan. ”Du ser helheter och sammanhang, sedan kan du omsätta det till vad det betyder för den egna verksamheten eller avdelningen och få med dig folk”.

av Ann Edberg

De korta mötena två och två under frukosten gav nya insikter kopplat till förändring i allmänhet och digitalisering i synnerhet. Det som berörde mig allra mest var ett samtal om ”giggare” med Lotta Schibbye Fredrikson som sedan beskrev för hela gruppen om förändringarna inom HR som berör såväl attityder som tillgång och efterfrågan. Hon nämnde bl. a att även storföretagen börjat intressera sig för de nya möjligheterna som ”gig-ekonomin” erbjuder. Där fick jag en helt ny insikt: Egentligen vill jag ju varken vara heltidsanställd eller konsult. Jag vill vara giggare!

När jag ser tillbaka har jag kommit att varva perioder som egen företagare och konsult med perioder som fast anställd. Det har varit olika branscher, olika storlek på företag och olika organisationsformer. Ibland även samarbeten mellan organisationer. Gemensamt för de uppdrag där jag lyckats, utvecklats och trivts allra bäst är att jag kommit in i lägen då styrelse och företagsledning står i begrepp att genomföra betydande förändringar eller större evenemang. Jag har varit totalt dedicerad och lojal med förändringsprocessen. Att som konsult identifiera min speciella nisch och bygga varumärke runt min eller företagets specialitet är inte alls lika stimulerande för mig.

Frågar mig ibland om arbetsmarknadens parter verkligen har hunnit med i utvecklingen.Har den svenska modellen tillgång till förändringsledning[1]? Har de resurser för ett innovativt förhållningssätt som möter de nya behoven hos individer, företag och samhälle när globalisering, digitalisering och förändringstakt ökar? Eller har de snarare blivit förvaltare som sitter fast i föråldrade regelverk och positioner som var anpassade för en annan tid med en annan verklighet?

Jag unnar såväl arbetsmarknadens parter som reglerande myndigheter ett gäng ”giggande change agents” som kan leda processerna som tar oss från nuläget till ett önskat framtida läge: Den svenska modellen 2.0 slår världen med häpnad – igen!

[1] Definition av att leda förändring som utgår från Harvardprofessorn John P Kotter: Tillvägagångssättet för att skapa kraft och förmågor hos individer så att de och organisationerna går från ett nuläge till ett önskat framtida läge.